klad hest
Idag har varit en bra dag. Chillektioner hela dagen, följt av fika på café mulitkulti, som jag velat prova så länge. Très bien, oui oui. Nu är jag precis klar med dagens barnvakteri, och myser med kamomillte och Darjeeling Limited. I natt ska jag skriva brev, för imorgon är vi lediga.
: D
: D
ny frillää
Jag glömde ju visa den nya frisyren, som egentligen var tänkt att vara hela grejen från början. Så här får ni en lameass webcam-bild i pyjamas och hela köret, som totalt bryter mot hela den dödsseriösa atmosfären av föregående inlägg. Men ni kan ju analysera mitt fakesmile om ni känner fört. Nä. Nu ska jag sluta. Godnatt! :-)
Sept. 21, 2009
Vafan, så himla otaggad på att blogga, men då söta människor ber mig att uppdatera, så kan jag faktiskt inte låta bli. Jag minns knappt vad som har hänt sen sist, så det kan inte vara mycket av betydelse. Det händer massor men ingenting. Det är relativt mycket i skolan, och jag måste barnvakta flera dagar i veckan. Tiden som blir över tillbringar jag väl med att sitta framför datorn och inte göra det jag borde göra. Jag har inte tid att vara kreativ, för jag har fullt upp med att fly ifrån det andra.
Jag går omkring och är på ett underligt humör om dagarna numera. Jag kan inte sätta ord på det, men idag fick jag höra av mina vänner att jag har slutat skratta, och det var inte första gången. Det låter så hemskt, men det är inte direkt något jag kan hjälpa. Jag verkar inte ha något läge mellan helfestlig och stentråkig. Men jag hoppas att jag hittar det snart, likt jag en gång upptäckte mellanläget på kranen. Tro nu inte att jag är något annat än lycklig, för det är jag, och har ingen anledning till motsatsen. Om det är något som ligger och lurar, så är det frustration, och kanske en liten gnutta hederlig existentiell ångest. Men det går ingen nöd på mig. Det gör det aldrig.
Jisses, jag vet knappt vad jag skriver eller till vem jag skriver till, så som jag drar internisar med mig själv och berättar om mitt ingenting till vardag. Men det var skönt att skriva av sig. Synd bara att jag måste vara så förbannat seg. Skulle kunna fortsätta i all evighet. Titta bara, jag har inte bloggat på två veckor, och nu plötsligt kommer ett inlägg längre än aldrig förr. Jag säger då det. Allt eller inget.
Igår var en jobbig dag. Egentligen så var det bara en dag som alla andra, men av någon anledning hade jag fått för mig att jag hade förfärligt mycket att göra. Jag tror det var min kalender som lurade mig, vars onsdag var full med anteckningar (som när man tog en närmare titt inte betydde särskilt mycket alls). Av alla dagar hade dessutom internet bestämt sig för att lägga ner på just den här. Och mitt i stressen tvingades jag iväg för att köpa grädde. Det låter helt absurt när jag berättar det, men det var droppen som fick bägaren att rinna över, som man brukar säga. Den rann dock aldrig över, den bara skvimpades ut litegrann. (Bägaren har aldrig runnit över. Det är därför jag är som jag är.)
Jag kämpade i alla fall som ett djur hela kvällen med det lilla material jag hade utan internet. När jag kom till skolan behövde jag inte ens göra det ena, och slapp alldeles för lindrigt undan med det andra. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag har aldrig varit den som pluggar eller stressar upp sig i onödan, men när jag väl gör det så verkar det som jag lägger ner hela min själ i mitt arbete. Flera gånger har jag fått höra, att av mig får man allt eller inget. Och det ligger verkligen något i det. Jag måste lära mig hur man gör saker normalt.
Idag fann jag mig själv i badrummet med en sax i handen. Efter någon minuts velande klippte jag av mig håret. Jag känner mig alltid lite rubbad när jag gör sånadär spontana saker. Jag tänker inte, jag bara gör. Men det är härligt. Jag stod inte ut med den trista mellanlängden i väntan på det långa. Så jag klippte av det istället. Som sagt.
Jag går omkring och är på ett underligt humör om dagarna numera. Jag kan inte sätta ord på det, men idag fick jag höra av mina vänner att jag har slutat skratta, och det var inte första gången. Det låter så hemskt, men det är inte direkt något jag kan hjälpa. Jag verkar inte ha något läge mellan helfestlig och stentråkig. Men jag hoppas att jag hittar det snart, likt jag en gång upptäckte mellanläget på kranen. Tro nu inte att jag är något annat än lycklig, för det är jag, och har ingen anledning till motsatsen. Om det är något som ligger och lurar, så är det frustration, och kanske en liten gnutta hederlig existentiell ångest. Men det går ingen nöd på mig. Det gör det aldrig.
Jisses, jag vet knappt vad jag skriver eller till vem jag skriver till, så som jag drar internisar med mig själv och berättar om mitt ingenting till vardag. Men det var skönt att skriva av sig. Synd bara att jag måste vara så förbannat seg. Skulle kunna fortsätta i all evighet. Titta bara, jag har inte bloggat på två veckor, och nu plötsligt kommer ett inlägg längre än aldrig förr. Jag säger då det. Allt eller inget.
Nico & Antony
hola! glöm det där jag sa om att jag var på bättringsvägen; jag kan knappt prata idag. nåväl. här är en av akvarellerna jag gjorde igår, den andra är någon vecka gammal sisådär.
Nico, mest känd från Velvet Underground. Nico – All Tomorrow's Parties
och fina underbara Antony. Antony & The Johnsons – River of Sorrow
asdasd
Tjä! Jag kom just hem från en trevlig västerortspromenix med söta Julia. Vilket också betyder att jag är på bättringsvägen med förkylningen, som ger mig ut på såna äventyr. Det är bannemig inte så värt att vara sjuk som jag brukar föreställa mig. Jag hade planerat att ta igen allt skolarbete jag inte har gjort, men icke, jag var inte i skick till att göra någonting alls. Ändå är jag lite stolt att jag lyckades skrapa ihop en skaplig filosofianalys på bara en dag! Annars spenderade jag gårdagen med gränslöst mycket te, och desperat googling på "WATCH TOP MODEL FREE" eller något liknande hehe. Vi utan kabel-tv har det svårt, indeed. Men idag har jag återigen, underligt nog, varit satans produktiv och påbörjat två akvareller. Jag brukar nästan aldrig vara inspirerad hos min far, men det kanske mest gäller det kreativa.. och det är ju en annan sak. jag kanske lägger upp dem imorgon. pöss.
tommeeh
uuuhh jag hade helt glömt bort att jag skulle sitta barnvakt idag! I'm dooomed, kind of. </3
och sedan har jag av någon outgrundlig anledning varit rätt så produktiv de senaste dagarna, trots betungande skoldagar och oinspirerande miljö. Här har ni Tom Waits i akvarell. rawr.
såatteh..
Jag trodde verkligen att ingen gave a crap om min blogg, men tydligen så hade jag fel (och även om det bara råkar vara två personer så blir jag smickrad och klad i magen ändå, och ska göra mitt bästa för att pleasa dessa fina människor).
Att jag inte har bloggat sedan skolstarten säger väl en hel del om hur det ligger till på den fronten. Det känns redan som om vi har gått åtminstone en halv termin, och trots att vi har färre ämnen än förut så är det mycket mer på gång; i ett rasande tempo dessutom.
Att aldrig mer behöva ha matte är en underlig, men tillfredsställande känsla. Och Peter Hellman slipper vi, med undantag från klassrådet. Samhällskunskap har aldrig varit roligare, och filosofi, estetisk orientering, och kopiösa mängder bild är inte heller helt fel. Med andra ord så har jag egentligen inget att klaga på. Och för övrigt har vi ju rätt kul om dagarna.
Men idag har jag gått och blivit sjuk. Det passar egentligen ganska bra, eftersom jag har en opåbörjad filosofianalys om Nietzsche att skriva tills imorgon. Så jag lär behöva både natten och morgondagen menar jag. Dessutom har jag inte gjort svenskaläxan, och känner mig inte jättepeppad på orientering.
..och det får räcka tills vidare. So long amigos! :3
